Lisa Nilsson: ”Jag har dränerat Netflix på sektserier”

Lisa Nilsson är aktuell med albumet Uteblivna vi och är just nu på turné. Hon har äntligen kommit till insikter om att inspiration kommer i samarbete med andra, att hon inte behöver älska Nobelpristagare och att det är okej att tatuera sig.

När var du riktigt lycklig senast?

– När jag var i studion och spelade in min senaste skiva. Jag var lycklig över att vara med människor som förstod precis vad jag ville och lät mig vara i den där bubblan.

Skulle du skämmas över att äga en Tesla?

–  Nej, jag skulle inte skämmas. Men jag skulle verkligen, verkligen vilja bli av med den.

Du måste tatuera dig. Vad skulle det stå?

– Jag har bara tatuerat mig en gång. Det var när vi spelade in Så mycket bättre och på Miriam Bryants dag hade hon hyrt in sin favorittatuerare. För mig var det otänkbart – jag vill inte ha en massa gamla budskap tatuerade på mig som jag kanske inte alls står för senare. Det uppstod en jättespännande diskussion om annat vi har på kroppen som bara är där, som ärr och leverfläckar. Miriam toppade det hela med att säga: ”Man kan få herpes. Det har man inte valt. Men det kan man aldrig bli av med.”

Men en tatuering har man ändå valt på ett annat sätt än herpes?

– Ja, absolut, men på något sätt kapitulerade jag. Man lever med sina skavanker, då kan man leva med en tatuering. Så jag tatuerade in en evighetssymbol med mina barns initialer, en i varje bubbla, på armen. Jag älskar dem för evigt och de är redan en del av min kropp. Nu börjar jag gå runt och fundera på vad jag kan tatuera härnäst. Jag har ett eget citat för att avväpna mig själv inför att improvisera: ”Det finns inga fel. Det finns bara nya rätt!” Det har visat sig vara applicerbart på mycket annat också.

Hur gör du för att inte bli deprimerad av nyheterna?

– Jag delar nyheterna med andra. När jag förhåller mig till dem öppet, som på Instagram, får jag andras känslomässiga reaktioner och kan känna igen mig i dem. Det är viktigt att inse att jag inte är ensam om vad jag känner och tycker. Sedan har jag musiken – att spela och sjunga för andra människor är det bästa för mitt psyke.

Det är som att bli förälskad i en snygg kille som är lite korkad

Vad gör du om kreativiteten inte är på topp?

– Den är som regel inte på topp. Standardläget är att jag väntar på eller försöker skapa förutsättningar för kreativitet. Tidigare har jag lagt ett alldeles för stort ansvar på mig själv. Under många år gick jag runt och tänkte att om jag festar, blir olyckligt kär eller drabbas av en förlust, DÅ ska det plötsligt uppstå intressant musik. Med åren har jag insett att det är i mötet med andra det sker. Jag borde ha skrivit mer tillsammans med andra eller bara spelat ihop med mina vänner oftare. Det är det som leder till kreativitet.

Får dålig musik dig att börja gråta?

– Frågan är vad dålig musik är? Men musik som inte har särskilt hög kvalitet kan ha väldigt rörande effekter. Simpla och lite manipulativa ackord kan absolut leda till att jag börjar gråta. Man hör att det inte är bra, men blir ändå berörd. Det är som att bli förälskad i en snygg kille som är lite korkad.

Och tvärtom: Får bra musik dig att gråta?

– Ja, hela tiden! När någonting är uppfyllande, angeläget eller innehållsrikt blir jag väldigt rörd. Det har inte alltid att göra med att jag är sentimental eller att det är sorglig musik. Jag blir rörd av att saker är så in i helsike bra. För mig betyder det att universum är en bra plats där det händer fina saker.

Vilken skulle du säga är den största missuppfattningen om svenskt kulturliv?

–  Oj. Kanske att vi har en lite självgod självbild och kan låta som vi är the center of the world. Det finns otroligt mycket kultur som vi glömmer att vi behöver jämföra oss mot.

Brukar du skylla dina tillkortakommanden på ditt stjärntecken?

– Nej, inte längre. Förr gjorde jag det. Nu står jag för att jag har somliga dysfunktionella sidor. När man har barn genomskådas alla ens bluffar. De påminner en om ens tillkortakommanden – när man säger en sak och gör en annan. Det är mycket nyttigt och väldigt jobbigt.

Vem var coolast på 90-talet?

–Titiyo var nog ändå coolast!

Vilken är den sämsta boken du har läst?

– Har jag läst dåliga böcker överhuvudtaget? Det ligger inte för mig. Men en bok som jag inte gillade var en av Nobelpristagaren Orhan Pamuks böcker. Jag gillade inte språket. Det var för många ord, jag kan inte beskriva det bättre än att det var för tätt. Nu har jag insett att det inte är min plikt som kulturbevarare att älska varenda Nobelpristagare. De är bara författare – och jag gillar inte precis alla författare. Jag gillar inte all musik heller.

Vad skäms du för att du kollar på?

– True crime-dokumentärer. Man vet redan hur det gick och så tittar man ändå på långa intervjuer med utredare som frossar i att blicka tillbaka och vända på varje sten i något fruktansvärt mord. Jag hade en lång period under pandemin när det mesta var tufft. För att komma bort plöjde jag all världens utbud av dokumentärer om sekter. Jag har dränerat Netflix på allt om svenska, amerikanska, brittiska, franska, tyska, japanska och kinesiska sekter. Summa summarum, alla beter sig likadant åt.

Har du någon guilty pleasure-låt?

– Ja, Chicagos 80-talsballad You’re the inspiration.

Vilken svensk litar du mest på?

– Gud, vilken svår fråga. Den tog mig all over the place. Jag är snart igenom hela polisväsendet och regeringen i huvudet. Okej, jag litar väldigt mycket på Carin Götblad. När det gäller mitt privatliv har jag stort förtroende för min vän Åsa Jinder. Hon säger alltid som det är.

Vilket kändisvin skulle du ta med dig till en öde ö?

– Jag skulle ta med mig Lena PH:s cava.

Säg en konspirationsteori som du faktiskt tror på.

– Vad svårt! Saker som är sanning för mig kan vara konspirationsteorier i andras ögon. Till exempel tror jag att amerikansk underrättelsetjänst har påverkat utvecklingen i Mellanöstern mer än vad man tidigare trott. Det är fakta baserat på läckta dokument och inte påhitt. Men många ser det som konspirationsteorier.

Var det rätt att Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur?

–  Han svarade på den frågan själv genom att inte dyka upp, kan jag tycka. Hans texter är fantastiska, men det är ändå stor skillnad på sångtexter och litteratur. Sångtexter är inte utgivna som poesi och de är skapade för att höra ihop med musik. Sedan kan många sångtexter vara minst lika bra som utgiven lyrik, men det är en annan sak.

Var allt bättre förr?

– Nej. Nu tänker jag på ett ”förr” som är modern tid, inte stenåldern. Jag är tacksam över att jag fick växa upp utan internet. Men det var inte bättre villkor för arbetare, kvinnor eller minoriteter. Det var massor av sjukvårdsteknik och mediciner som ännu inte fanns. För mig personligen var det heller inte bättre när jag var ung. Jag lade ofantligt mycket energi på att bekymra mig om väldigt oviktiga saker. Självkritiken var på topp när man var som vackrast. Nu är jag mer fri och trygg.

Ur Tidningen Vi #7 2025.

Läs mer:

Så blev ”Sol, vind och vatten” alkoholfri

Håkan Nesser: ”I mångas ögon är jag redan dömd”