Dag Hammarskjöld menade att man kan vara starkt förankrad i sitt land och samtidigt en god internationalist. Men nu är den breda svenska internationalismen politiskt död, medan nationalismen blomstrar, konstaterar historikern Henrik Arnstad. Hur kunde det ske? 

I april 1953 intervjuades Dag Hammarskjöld av SF-journalens reporter Nils Jerring. Hammarskjöld tog emot i sitt ”vackra rum i Arvfurstens palats” på UD i Stockholm, berättade Jerring, vars underdåniga beundran inför intervjuoffret lyste igenom. 

Det var inte så konstigt. 

Hammarskjöld hade utsetts till FN:s generalsekreterare, blivit global kändis och var just på väg till New York för att ta världsorganisationen i besittning – och det imponerade. Förenta nationerna skulle ledas av en svensk!